Samtidigt ser jag fram emot lite "vuxentid" utan lillskruttan, det ska bli spännande, hur beter man sig? Jag minns inte! Haha! 

Du äter upp min mormor, cell för cell, hon försvinner men du växer! 

Vi ska behöva se på när du äter henne levande, innifrån och ut, se henne sakta men säkert tyna bort. Hon är redan så liten, hon tar inte mycket plats här på jorden, så låt henne stanna! Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan min fina älskade lilla mormor! 

Bakslag efter bakslag. "Jag överlevde cancern" det var ju det vi ville få höra, inte något annat! 

Mormor, min fina mormor❤️ 

Nu har vi haft krig med näs-sugen och nässköljen och hon sover gott! Vill jag också göra, min näsa rinner och halsen värker! Yey! Har inte tid! 

Idag ska vi åka och fira Jimmys morfar, det blir första gången jag träffar honom. Jimmy har inte träffat honom på 6 år! 

-Vadå menar du? 

-Ja men de där inläggen har du ju inte använt förut, var de bra? 

-Ja jo, det antar jag väl. 

hahhahahahah åh min gullegris till karl ❤️

Hon sover mycket och nu låter näsan ganska fri! Skönt det. 

Pappa var hemma och åt sin lunch förut och då går det ju inte låta bli att le! Goa unge!

Hon var inget snorig igår, sen kom vi till Bosse och då rann plötsligt snoret, sen blev det bara värre och värre. Hon somnade vid 20 men vaknade då och då, när väl jag o J gick och la oss då började hon vakna var 5e min, skrek i panik och tog korta snabba andetag. Fram med näs-sugen och kolsaltlösningen, spraya, suga, spraya. Näsan blev helt okej i några mimuter sen var det samma sak sen igen, panikskrik och en täppt näsa, detta höll på i närmare 3 timmar, både jag o Jimmy började känna oss fullkomligt värdelösa... Den ända ställningen som funkade någorlunda var i min famn, men då blev hon för varm så då skrek hon för det, hon fick Alvedon sen la jag henne bredvid mig. Hon fick sova bredvid mig i natt, det har hon inte gjort sedan hon var 2 veckor gammal. Det gick väl helt okej, kl var väl runt 00:30 när vi tillslut la oss i våran säng och släckte lampan och somnade, hon vaknade vid 3 igen av en igentäppt näsa, sög ur sen sprayade jag och lät det verkligen skölja rent näsan på henne, för att distrahera henne fick hon äta också, funkade bra, sen sov vi till 7 faktiskt, dock hade Jimmy försovit sig, det var ju inte så konstigt efter denna natt! Stackarn! 

Vi somnade om igen till 8:26! Välbehövligt, men det märks att jag inte sovit bra inatt... Hoppas det blir en bättre natt kommande natt, jag tycker så synd om våran lilla skrutta ❤️ 

Det gör mig glad att se att hon blir så lycklig av att va med sin pappa! Finaste fina ❤️ 

Idag har vi myst med Mille och Leo, mammorna var såklart med! Åh vad jag gillar de där människorna! Bästa mammisarna ❤️ 

Imorgon ska jag o T åka in t mormor, min mormor alltså, hon ligger inne på sjukan.. #fuckcancer 

Jag var lika äckligt nervös som förra gången och funderade på hur i allsindar ska hon låta bli att tycka att det är obehagligt när jag bara sänder ut nervositet... TUR att hon har världens bästa pappa! Som fick sig en redigt oförsäbad harang av svordomar imorse av mig... När jag blir nervös och stressad blir jag allt annat än snäll.. Fy.. Skäms.. Han bara skrattar ju, vilket är tur, han vet att jag inte menar något illa. 

Hur som helst, 5 månader och 2 dagar, 6770, 10 gram ifrån att ha dubblat sin vikt ifråb födseln sen var hon 67cm tror jag. Sen var det dags för de där förbannade sprutorna, idag var det värre än första gången, blä! Den här gången grät hon redan innan nålen satt i benet på henne. Älskade lilla flickan min ❤️ 

Nu ligger hon utslagen i soffan och sover gott. Jag myser med lite ljus och med greys som börjar när som. 

Skulle verkligen behöva fixa disken och städa chillaburar, men jag vet inte om vi ska åka t Klara och pyssla lite istället. Vi får se hur T är när hon vaknar. 

Igår satt hon helt själv, för första gången, med ett stort stolt leende som lyser upp hela henne, DUKTIGA UNGEN MIN!❤️ Mitt hjärta spricker! 

Jag känner mig så välsignad över våran fina familj, så mycket kärlek, så mycket harmoni! 

Just nu håller Jimmy på och fixar med våran vagn, idag blir det första dagen med sittdelen! STORA TJEJEN!❤️ 

Ikväll ska vi åka och mysa i Gösebo med underbara människor, äta gott och bara prata prata prata❤️

Jag längtar efter lilla Alfons, fina fina lilla killen, mitt hjärta slår så många extra slag för dig❤️

Det var så fruktansvärt tyst i lägenheten. Jag tog dock vara på tiden, gick o la mig och slumrade till med två katter tätt tätt intill mig, lyckliga för lite "egentid" med bara mig. 

När de kom tillbaka hade köpt med sig mat och jag fick gosa med min lilla unge igen❤️ 

Nu har vi ätit mat, mamma o Classe har åkt hem igen och Tuva somnade precis på mitt bröst, så jag ska försöka göra detsamma, så att vi är lite piggare till kvällen, då vi ska åka och ha fredagsmys med Angelica och Johan❤️

Hon har blivit svårsövd, hon sover max 2,5 timme mellan matningarna, hon äter oftare nu än vad hon gjorde när hon var nyfödd!? Vaaaarför... Jag börjar fundera på om jag inte har tilltäckligt med mat, så att hon inte blir mätt... 

Jag blir så ledsen och jag är så trött att jag gråter snart, och när hon är vaken är hon gnällig, why Tuva! Whyyyy! 😰💔 är det tänder? Är hon sjuk? Jag vet inte? Helt ärligt så vet jag inte! Känner mig värdelös, fullkomligt värdelös! 

Vi får se om fröken uppskattar maten, jag körde på morätter och bröstmjölk ihopblandat. Så tösen ska få testa imorgon. Hon är inne i en gnällperiod, inget passar, men pappa är en kul prick men sen gnäller vi igen, och nu gnäller jag himla gnällfest här! Nä nu ska här sovas! Imorgon har vi en fullspäckad dag med lunchdate med mormor, däckbyte och myskväll hos Tobias, Lisa o Aron 😊👍

Der uppskattas något otroligt! Självklart vill jag ses! Jag är hemma mestadels av dagarna och om det är så att jag gör något, ja då är det ju så, men varför ska man plötsligt bli nästan rädd för att höra av sig? Jag är inte den som bara sitter och rullar tummarna och väntar på att folk ska höra av sig, utan det var igår som det verkligen slog mig, hur sant det var! De flesta av mina vänner jobbar, jobbar inom vården elr barnomsorg, det betyder olika arbetstider, hela tiden, så om man nu skulle vilja träffa denna otäckingen med en liten mini person då kanske man kan börja med att dra ett sms för att fråga lite vad planerna är för kommande vecka.. Bara ett tips liksom, men jag kanske har blivit tråkig att hänga med, och då är det väl så. 

Säger inte att det inte är upp till mig oxå att höra av mig, det är väl bara det att jag tycker att jag har försökt, några ggr har jag fått napp, men oftast, nästan alltid är det "jag jobbar" vilket är skitbra! Men jag lyckas tydligen alltid pricka in jobbtiden när jag hör av mig ;) 

Där av har det blivit mycket att ungås med nya vänner som även dem har barn, de är ju lika otäcka och tråkiga som mig så vi passar isåfall bra ihop ;) 

Nu till de som tar åt er, för jag gissar på att några av er gör det, om inte, fine med mig! Om ni gör det, kan ni ju dra iväg ett sms med era jobb tider nästa v så att vi kan ses elr så! 

Tack för mig, hej! 

Jag anset att känner man sig själv bekväm med att amma offentligt, gör då det! Med respekt för omvärden och sig själv. Är ditt barn hungrigt, ja självklart ska den då få äta. Och om du hänvisar mig till en toalett för att mitt barn ska äta från mitt bröst, som är själva anledningen till att vi har bröst. Så vänder vi istället på det, istället för att jag ska behöva sätta mig på en offentlig illaluktande toalett med mitt barn för att äta för att Du tar illa upp, så tycker jag då ist att du låter bli att stirra, först och främst.. Elr om du nu inte kan låta bli att stirra, gå då själv och ät på toaletten. Så då var de tankarna ur världen. Nu till frågan, hur är det att amma? 

Jag tar det från början, hur det var för mig. För mig var det självklart, kan jag amma så ska jag amma. Och när jag bestämmer mig, ja då jävlar ska det bli så. 

När T väl kommit och hon skulle igång och snutta på bröstet, så kändes det ovant, märkligt och inte alls så självklart, jag kände ju henne inte, knappt hunnit tittat på henne innan hon skulle suga på mina bröst! Den tanken släppte efter någon halvtimme tror jag. När vi väl kom till Bb så kändes det naturligt att låta henne få böka och jobba fram mjölken, även om det skulle dröja lite till innan det kom någon ordentlig mjölk. 

Första 2 dygnen hade jag nästan ingen mjölk, men under dygn 2 rann den däremot till, fy fan en sån smärta, det var som två hårda handbollar, stenhårda och så sjukligt ömma, Tuva fick inget tag om bröstvårtan och jag hade så ont att jag tjöt, det var fruktansvärt. Men jag hade inte en tanke på att strunta i det. Så jag ringer till bb elr bvc jag minns inte, antagligen bb eftersom att jag inte träffat  bvc än, då. Och de bad mig testa amningsnappar, sagt och djort, det hade jag redan klickat hem så det var bara att testa. Plötsligt gick det bättre. Hon kunde tömma ur brösten en aning men ont gjorde det. Varma handdukar om brösten och försöka sova. Vaknar av att det är blött i sängen. Då har ena bröstet läckt ur allt och var äntligen mjukt igen, då var det bara det andra kvar, det krånglade ett tag men efter några dygn yttligare så kändes äntligen amningen okej.

Sen kom såren, brösten är ju inte vana vid denna hårdhänta behandlingen som de faktiskt utsätts för, och små bebisar, ja de kan suga de! Så då var det det som blev jobbigt istället, amörja smörja smörja med Purelan,(👍) sitta och dra bort sårskorpor och död vävnad medan tårarna forsade nerför kinderna, bvc föreslog att jag skulle strunta i amningen om jag ansåg det vara för tufft, hon såg på mig hur jag led när Tuva käkade. Men nej? Alltså, det är väl klart att det inte går 100% bra än? Vi lär ju fortfarande känna varandra, jag vet inte hur det ska vara, det är väl detta man får räkna med vid amning? Tydligen behöver det inte alls vara såhär. Men nä jag skulle absolut amma, jag hade ju mjölk och T fick i sig bra med mat. Vi bökade på och jag grät och drog mig för att amma samtidigt som jag vägrade låta det ta mer än 2,5 timma mellan matningarna. Allt eftersom tiden gick och vi ammade på, med napparna, så läkte brösten, det blev lättare och faktiskt helt okej mysigt. 

När Tuva var två veckor ungefär, så vaknade jag en natt av spänningar och värk i ena bröstet, tänkte att, vad är det nu då? Det gjorde skitont, som om någon drog med knivar på undersidan av bröstet. Gick upp och kollade på bröstet i spegeln, mycket riktigt, rodnad och nästan lite blått på undersidan av bröstet, mjölkstockning. Ge Tuva bröstet och försöka få henne att verkligen suga ur bröstet så att det skulle släppa, kämpa kämpa kämpa, hon orkade inte äta ur bröstet ordentligt och jag ringde 1177, jag hade börjat få feber. Berättade läget och när jag nämde feber blev de oroliga och bad mig istället ringa bvc. Ringde bvc, hon påtalade att jag gjorde helt rätt, mjuk massage, amma ofta och hålla bröstet varmt, inget konstigt med feber. Därefter väntade ett dygn med influensakänningar.. Det var  v i d r i g t! 

Men det släppte vart efter och efter det införskaffade vi oss en amningspump. Så varje gång därefter som jag kände av de där otäcka spänningarna, så pumpade jag ur ordentligt. 

Vi körde länge med napparna då hon inte fattade hur hon skulle ta bröstet om hon inte hade napparna, osmidigt och obekvämt, mjölk överallt, men de var overderliga! 

Vart eftersom lurade jag henne att ta bröstet utan napparna och sedan dess har amningen funkat kanon. Hon är så duktig min lilla onge!

Att amma är ingen dans på rosor, kom ihåg det och är ungen hungrig, ge då maten som serveras, om det så är från en flaska elr ett bröst! Och om det stör någon, hänvisar jag då dig till toaletten elr varför inte bara kolla in din egen mat!

Sen ska jag säga att jag sitter inte på en resturang och ammar, men det är för min egen skull, att jag inte känner för att sitta och visa mina bröst för allt och alla, och även för Tuvas skull, då fröken är väldigt intresserad av omgivningen och kan inte riktigt koncentrera sig om hon får annat att titta på. 

Idag är det farsdag, världens bästa pappa ska firas här hemma, han ska få sovmorgon först och främst, även om han borde ta Tuva så att jag fick sova lite extra, men det får bli senare idag isf, sovmorgon förtjänar han! Sen ska han få en fin frulle på sängen! Våran finaste karl/pappa ❤️ Vi skulle åkt till Bosse sen men Tindra hade feber igår så troligen är det inställt.

Tänkte skriva ett inlägg om amning, som jag tänkt skriva hur länge som helst! Hur jag upplevde det och lite tips. 

Men så fint det blev! Jag är så glad! 😍 nu är jag sådär supernöjd med vardagsrummet oxå 😃 

Så det är så kul att se Tuva utforska dem. 

Nu ska vi göra oss i ordning för att åka till Linköping och Ikea! Där vi åntligen ska köpa våran byrå som vi velat haft så länge! Vi sålde vårat barbord förra veckan så nu får den äntligen plats. 

Ikväll är det oxå oplanerat. Skönt faktiskt, imorgon är det farsdag. Så vi ska väl hitta någon liten present till papputen, för förra året fick han ju oxå en farsdagpersent, men nu är det ju mera riktigt :) 

Igår hade vi en redig pysseldag! Jag fixade Emilias naglar,

På kvällen var vi iväg på musikquiz, det var Jag, Sanna, Klara och Klaras kompis Mia i ett lag. Sen var det Sofia, Anna och Mia i det andra laget. För oss gick det ändå riktigt bra! Jag var helnöjd med våran insats!

Tuva var med pappa hela kvällen och låg och sov så gott när jag kom hem ❤️

Min nya instagram: Signedbysigne

(Det var Klara som var så förbaskat bra på att komma på mitt braiga namn!)