Mormor, jag saknar dig.. Ibland slår det emot mig så hårt så jag är svimfärdig och det blir svårt att andas. Jag saknar att krama om din lilla tunna men ack så starka kropp, jag saknar att få leka med din armbåge, att få fjanta med dig tills vi båda är nära på att kissa på oss. Jag saknar ditt skratt, även om det blir tydligare och tydligare och tydligare, de bra minnena stärks och de sista minnena med dig i en ljusblå klädsel i en sjukhussäng, bleknar mer och mer för varje dag. Ändå gör det ont. Då när vi inte visste, hade vi vetat hade vi nog gjort mycket annorlunda. Samtidigt är det skönt att inte veta. Njut av dagen, nuet, så att säga. 

Ett jättefint till alla föräldrar. Att prenumerera på goboken, jag är så galet nöjd över det beslutet och det är så roligt att se Tuva så fascinerad över böcker. Djurböcker är det roligaste just nu. 

Idag efter att jag jobbat klart kom det till mig hur lyckligt lottad jag är, att få jobba med det jag älskar, jobba med det jag alltid drömt om. Att få göra denna resan ihop med en av de finaste människorna jag vet, gör att jag känner mig ännu mera belåten med livet. 

Tuva har varit extremt gnällig sista tiden. Väldigt trött och vill inte vara själv många sekunder, då menar jag sitta på sin egen rumpa på golvet och leka med sina leksaker. Idag har det varit omöjligt och nu ligger hon bara på mig och tittar på Tv, hon är ganska varm men tempen visade bara 37,9 så det klassas ju inte som feber i hennes fall. Tuva hat ju inga tänder än. Så funderar på om det kan vara det? Hur reagerade era barn när det var dags för tänder? 

Mitt sätt att behålla tålamodet har visat sig funkat bra. "andas och räkna till 10" har väl de flesta hört? Här kör vi med 100, när vi ska söva Tuva. Jag ligger henne på mig, bredvid mig eller i sängen, beroende på hur hon är. Jag gör ett moment i taget . Tex klappa lätt på rumpan, då gör jag det medan jag räknar till hundra. Sen om hon inte somnat, gungar jag henne lätt och räknar till hundra. Vid detta laget brukar hon slappna av och nästan sova, sova väldigt lätt. Det är här som det är så viktigt att ligga/sitta kvar ett tag så hon verkligen somnar, hundra igen och sen lägger vi ner henne. 

Idag åkte vi och Klaras familj till Vingåkers badhus. Jag vill tipsa alla med barn att faktiskt ta sig dit. Det är perfekt för små barn och väldigt bra priser. Det är varmt i luften och i vattnet vilket gör att varken du eller barnen fryser

Jag kan lika gärna gå ut med det här, för jag tycker att detta är så passivt och jag blir rädd för hur girig människan kan vara. 

Denna helg har varit helt fantastisk! Hon som vägrar det här med att dricka ur pipmugg..😉 

Idag är det en jobbig dag. Vi har suttit på sjukan igår och idag för att hålla Hanna sällskap som har problem med gallan och gallsten. Avdelning 11 ligger 2 våningar ovanför Linnea enheten. 2 våningar ifrån det rummet där jag såg dig för sista gången.  Det gör ont, smärtan i bröstet. Jag saknar dig! Jag vet inte om man kanske hoppas på att smärtan ska lätta när man får säga det "jag saknar dig" än funkar det inte. Än sålänge, så här 4 månader senare. Så gör det fortfarande ont. Jag vill höra din röst, krama om dig och bara få skratta med dig. Få sitta i solen ihop med dig medan du stickar och bara lyssna på vågorna. Jag vill uppleva det, minnas det, hellre än den där nyårsdagsmorgonen, när telefonen ringde kl 7 på morgonen, när mamma är i andra änden och säger att "nu är det över" jag vill inte ha de orden i mitt huvud. Jag vill ha bara dig. Jag saknar dig. Jag vågar, fortfarande, inte känna efter. Jag skrattar och lever vidare, skämtar och försöker verkligen se öjuset i varje dag. Visst går det, men jag önskar att vi slapp. Jag önskar vi slapp leva vidare utan dig.