Jag var lika äckligt nervös som förra gången och funderade på hur i allsindar ska hon låta bli att tycka att det är obehagligt när jag bara sänder ut nervositet... TUR att hon har världens bästa pappa! Som fick sig en redigt oförsäbad harang av svordomar imorse av mig... När jag blir nervös och stressad blir jag allt annat än snäll.. Fy.. Skäms.. Han bara skrattar ju, vilket är tur, han vet att jag inte menar något illa. 

Hur som helst, 5 månader och 2 dagar, 6770, 10 gram ifrån att ha dubblat sin vikt ifråb födseln sen var hon 67cm tror jag. Sen var det dags för de där förbannade sprutorna, idag var det värre än första gången, blä! Den här gången grät hon redan innan nålen satt i benet på henne. Älskade lilla flickan min ❤️ 

Nu ligger hon utslagen i soffan och sover gott. Jag myser med lite ljus och med greys som börjar när som. 

Skulle verkligen behöva fixa disken och städa chillaburar, men jag vet inte om vi ska åka t Klara och pyssla lite istället. Vi får se hur T är när hon vaknar.