Tänk dig att du är 6 år, en drömmare, en liten filur som alltid tyckte att livet var en saga, där varje sten på marken kunde vara starten på ett nytt äventyr. Där ens bekymmer var enkla. 

Tänk dig att du är 14 år, en hopplös romantiker, där du varje dag drömmer om att den där rätta halvan för dig ska kliva in i ditt liv och säga, "Här är jag!". Där man önskar att livet var som i den där filmen med det lyckliga slutet. Där ens bekymmer var som stora hagel som slog emot dig, där förvirring, ofokusering och lycka, ständigt blandades i ett virrvarr i din högaktiverade hjärna. 

Tänk dig att du är 19 år, en trasig själ, där du tappat bort den där lilla filuren på 6 år. Där att söka uppmärksamhet och att finna bekräftelse var ens dagliga levebröd. Där man gjorde allt för att passa in för att sedan bli utpekad och retad. 

Tänk att den där lilla drömmaren och romantikern fortfarande finns där, hoppet om att finna ens andra halva, den där halvan som ska balansera upp och göra en till den där perfekta människan. Sjuka krav på ett barn som aldrig känt att hon duger för den hon är. Krav om att alltid vara bättre än vad hon redan var. Där det ständigt växer hat mellan de som en gång älskat. 

Att där mitt i allt kaos, där hjärtat nästan gett upp, Finna en trygg plan att sätta tåspettsen på för att sedan kunna kliva in och stå stadigt på ens båda två fötter. 

Plötsligt våga tro, våga hoppas, våga känna och våga älska, villkorslöst. 

Tänk dig att du är 23 år. Att du ligger i din säng. Att du levt många dagar av livet, men fjuttigt få om man ser på helheten. Att du, under dessa dagar hunnit med att känna så mycket, så ofattbart mycket. Där du fått utstå smärta för någon du älskar. Där du släppt alla hämningar och gråtit en hel natt. Där du fått glädjande besked kontrat med sorg. 

Alltid i livet dyker det upp dagar man inte önskat, man stöter ihop med människor du önskar få ha nära livet ut, om det så är imorgon eller om 100 år. Och du kommer möta människor som du inte väljer att lägga din energi på.

Att just Jag skulle få känna av kärleken så starkt som jag känner idag, är nästan kvävande. Att få ha älskat samma kille i över 4 år är hårresande, att han dessutom fortfarande ligger här och andas tryggt intill mig, gör mig överväldigad. Han är min, min stora kärlek. Att just han dessutom är pappa åt min flika, är så fint, så obeskrivligt fint. Det är vi, han, hon och jag. 

Jag är en drömmare, en hopplös romantiker och jag är dessutom Lycklig i livets alla olika vägar.