Till att börja med, Kom ihåg: DU KÄNNER DITT BARN BÄST. Inte bvc, inte mormor, inte farmor, elr vem det nu kan vara. Du vet bäst. 

Tuva började med gröt när hon var ungefär 3,5 månad. För att hon skulle sova tyngre om natten. Gröten har alltid funkat. Sen skulle vi börja med maten, där gick det inte lika bra. Hon smakade på allt! Jättenyfiken! Men tröttnade strax. Hon ville inte, så hon fick helt enkelt äta så mycket som hon ville och sen fick hon välling för att bli mätt. 

Det tog tid, jag trodde aldrig att hon skulle börja äta. Jag provade att laga egen mat till henne, men det total vägrar hon... Gillar det inte alls, än idag. Så när vi tillslut hittade en maträtt som funkade, då fick det ju bli den, dag ut och dag in, sen släppte det! Hon äter idag, nästan vad som helst. 

Liladant den här delen med att äta på natten. Våran bvcsa mycket tydligt att vid 6 månader behöver de inte äta på natten längre, problemet var ju den att jag fortfarande ammade och kände att "hur kan hon veta hur mycket som finns i mina tuttar?" Ungen vaknar ju och är hungrig, då kan jag ju inte neka henne mat.. Det var en period där som jag kände mig värdelös, hon vaknade, och jag försökte låta bli att ge henne mat. Tillslut ringde jag mamma och stortjöt.. "Mamma, hon bara vaknar, och jag vet ju att hon är hungrig, men bvc säger att hon inte är deeeet" 

"Signe, skärp dig och ge henne mat! Ni åt ju till och från på natten ända tills ni var 2! Det var det larvigaste jag har hört" och visst har hon rätt? Alla barn är olika! Min unge behövde äta på natten, det var först när vi började med välling som hon kände att hon inte behövde mat på natten. Skönt! 

Så åter igen, känn efter, gör det som passar er och njut av tiden! Även den jobbiga tiden.