Det senaste dygnet har det inte varit kul, inte kul alls, Tuva har länge varit snorig och lite små förkyld, men nu har hon fått min skit och har hostat i några dagar. Inatt skrek hon mest hela natten, det ända som hjälpte var att vara uppe och gå, att jag skulle göra det, det funkade inte med Jimmy, inte alls, då skrek hon i ren panik. Jättemammig... Jag som skulle upp och jobba. 
Vi fick väl sammanlagt 3 timmar sömn på hela natten, och jag känner mig totalt överkörd, gnäll gnäll gnäll. Ja, ibland måste man få spy ur sig för att orka. Hon är världens bästa unge, världens goaste. Men när hon mår såhär så är det hemskt, jätte hemskt! Älskade lilla flickan min vad jag önskar att du slapp, men det är ju oundvikligt, jag var där förra veckan och nu är hon där, det är snart över, det är bara så typiskt att det ska behöva bli så. 
Ikväll skulle jag ha firat Anna, men det finns ingen energi över till det, det blir ju dessutom flera kvällar. En biljett som kostade 200kr höll på att gå till spillo, men sen visade det sig att Sanna behövde en biljett, så det löste sig himla bra ändå.
Så jag hoppas lillan får sova inatt, att vi får sova inatt och att vi vaknar upp imorgon utan feber. Längtar till den här jäkla skitmånaden är slut, så det går mot bättre tider, det suger verkligen att alla är sjuka och alla smittar alla. 
Jimmy håller på att söva T och sen ska vi ha myskväll till mello, med chips och dipp. 
Hoppas av hela mitt hjärta att vi kan komma ut imorgon och få gå och käka middag ihop, bara han och jag, bara få njuta av att bara vara vi, det skulle bli första gången på snart 1 år. Den 30 mars var senaste gången som vi var ute och käkade ihop, själva. Då firade vi 2,5 år, snart är det 3,5. JISSES vad tiden går! Älskade karl, vad jag älskar att få skratta ihop med honom, att få kyssa honom, varje dag, att få vakna upp ihop med honom och att få krypa till sängs ihop, i 3,5 års tid har jag fått det, det är både lång och inte lång tid, för vi har fortfarande så många fler år att uppleva ihop, min man och jag♥