Du finns alltid inom oss

Igår var det sista gången vi sa hejdå, igår samlades vi alla i kvarsebo kyrka, så fort vi klev in i kyrkan grep ångesten ett fast grepp om mig. Så fort jag såg kistan, den otroligt fina gråmelerade kistan med de röda rosorna, så började tårarna rinna, det brast direkt, alla dagar av tomhet så brast det.. Fullkomligt, det var fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt, hemskt, otäckt men oxå så vackert, fint och kärleksfullt. Bara det att solen sträckte sig in och sken sina kalla vinterstrålar mot oss denna dag gjorde mig varm. 
Jag grät, vi alla grät, tårar som inte kunde sluta rinna, jag hulkgrät, snorade och bara önskade att du skulle komma och sätta dig bredvid morfar, som satt där med näsblod och med tårar längs kinderna, istället stod vi samlade runt dig en sista gång, grät och grät och höll om varandra, älskade mormor, jag hoppas så innerligt att du mår bra nu. 
De vackra låtarna/psalmerna, pärleporten och din Lasse Berghagen, nä du mormor, du fick verkligen världens finaste begravning. Efteråt åt vi smörgåstårta som du hade önskat, vi pratade och mindes, 73 år gammal, mer än 22 år fick jag ihop med dig, och jag är så glad för varje ögonblick. Efteråt åkte vi och hämtade lilla Tuva, hon fick vara hos sin farmor under begravningen, sen åkte vi och umgicks med hela familjen, åt soppa, drack vin och njöt av varandra, saknade och mindes dig❤️ 







Jag älskar dig, jag är så evigt tacksam att just du är min mormor, min fina lilla ängel❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0