Om 11 dagar flyttar vi. Om 11 dagar är vi husägare. För två veckor sedan var Tuva sjuk. Jimmy var hemma och därav blev inte hans lön vad vi hade räknat med. På det hade vi hiskeliga summor i räkningar. Det var skatt, det var extra utgifter som vi inte hade räknat med. Bilen gick inte genom besiktningen.. Etc etc. Paniken över att inte ha pengar har aldrig stört oss.. Plötsligt gjorde den det. Som en jävla sten kastat i ansiktet. Tror ni att försäkringskassan har betalat ut pengarna för Jimmys VAB? Nope. Inte nog med det så ska våra hyresvärdar jävlas så att det heter duga. Vi sa upp våran lägenhet 1 dag försent, så uppsägningsdatumet blev inte sista dec utan sista jan. Klart som fan att de ska jävlas lite till, när vi hittat ett par som gärna tar över våran lägenhet. Som i sin tur hittat någon som ville ta över deras. Allt löst. Men nä.. Så får vi inte göra. Så nu sitter vi här med dubbla hyror under dec.. YEY.

Comhem lurade oss så de hette duga oxå. De ville förnya vårat avtal. Men vi ville inte binda upp oss på något då vi som sagt planerade flytt.. Detta var i somras. Så vi visste inte om huset. Nu när vi skulle säga upp comhem då vi inte har möjlighet att ta med det till huset så svarar de att nä, det går inte för ni är bundna till detta avtal i 2 år! 2 år?! Ända möjligheten är att bli av med det är om någon annan tar över det. Lätt.. Fantastiskt... Som tur är så läser det sig, förhoppningsvis! Men jag är så jävla less på hur man blir styrd som en jävla docka i detta samhälle. Jag blir så trött att man inte kan få njuta av att förändringar sker i ena liv. Jag orkar inte mer motgångar. Det går inte!