Jag sitter här i soffan, betraktar och studerar, den där lilla personen som sitter där på golvet, leker, pratar och visar stolt upp sina leksaker för mig. Den här lilla personen som kan göra mig så galet frustrerad, som kan göra mig så orolig, så nervös och som gör hela mitt liv värt att leva. Den där lilla personen som bara för ett litet tag sedan bara låg där, nu kryp/kravlar hon fram, hon stöttar sig upp för att sätta sig, hon visar så tydligt att hon förstår så mycket! Hon säger mamma och pappa, hon pekar och babblar och ja, jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Världens bästaste lilla Tuva, vad du är mig kär❤️ 

❤️❤️❤️