Fy fan vilken ångest laddad morgon och dag det var igår, när Zarah ringde och berättade att Jimmys bil låg i diket, när inte Jimmy svarar, Bosse som klickar bort mig men svarar vid försök två 

"Kom Jimmy till jobbet imorse?"

"Halvt som halvt"

"Vad fan menar du med det?"

"Du behöver inte oroa dig, han har krockat, vi är på akuten nu" 

Så många tankar som for genom huvdet, inte oroa mig? Är han skön elr?! Är han död? Fick jag inte fler dagar ihop med honom? Nej nej nej! 

"Vi väntar på röntgen nu" 

Vad betyder det?? Har han brytit sig? Har han ont? Är han vaken? Vad hände?!

"Det var mörkt och han såg inte lastbilen som svängde ut precis framför honom" 

Vi lägger på.

Jag ringer tillbaka till Zarah och bekräftar att det var Jimmy, såklart, vem skulle det annars ha varit? Det finns två bn isol bilar i finspångsområdet och Leffa var inte hemma. 

Då berättar hon att "aa bilen var tydligen helt mos" 

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till, Tuva ligger fortfarande bredvid mig och sover. 

Klara smsar och visar en bild från nt, där hon igår var med ang KlaraBella. Jag svarar bara "Jimmy har krockat" 

Hon ringer upp och 5 min senare var hon här, underbara bästaste Klara❤️ Hon var kvar och åt frukost. Bosse ringer och berättar att de väntar på svar ang röntgen, Jimmy är fastspänd, från topp till tå, han har inte ont, lite i fingrarna. Jag påpekar att det är dags att ringa hans mamma. Sen ringer Ninni och kollar läget, Klara måste hem innan hon börjar jobba. Ninni och jag bestämmer oss för att åka in. Bosse hinner ringa en gång till och berättar att röntgen är okej, det visar inget. 

Jag berättar att vi kommer in. 

Patrik ringer och kollar läget, "det är bra, tror jag, vi åker in nu" 

Bra var en skitlögn, jag skakade som ett asplöv.. Kom på när jag var påväg ut att Tuva inte ätit sen 7 imorse, kl var då 10, sätta sig och amma när man bara ville åka. Sätter oss i bilen och upptäcker att jag måste tanka, va faaan! Åker och tankar, plockar upp Ninni, kommer in t vrinneviparkeringen och Ninni hoppar ur för att plocka en biljett, jag parkerar och mitt kort funkar inte först, jag bara undrade vad mer som kunde gå emot oss?!

Sen funkade kortet, det fattades bara pengar på det. 

Går in, möter upp Jeanette, hon är lugn, jag skakar.. 

Går in på avdelning 11 Kirurgi... Det svartnar, det luktar så sjukt mkt sjukhus... Jimmy kommer ut ur sitt rum med dropp i armen och "nålar" i båda armarna, han är likblek, han ler lite mot mig, Jeanette hade tagit Tuva så jag kunde få krama om honom, han stod upp och höll om mig, han var kvar hos mig, jag fick hålla om honom, kyssa honom och se in i hans ögon. Han fanns fortfarande med oss! 

Vi satt i uppehållsrummet, jag, Ninni, Tuva, Jeanette, Bosse och Jimmy, satt och pratade och han berättade hur det hade gått till, att han hann väja lite åt sidan och hann börja bromsa, att han hade väjat hade räddat hans liv. Så jävla nära var det.

Jag satt fortfarande och skaka, jag började känna hur det snurrade mer och mer i mitt huvud, jag var tvungen att komma därifrån, jag sprang på toa, satt och försökte andas, övertalade mig om att det är okej, han mår bra, vi är kvar för att se så att det inte blir något mer, han var på avdelning 11 för att snabbt kunna göra en op om det krävdes. Timmarna sniglade sig fram, Jeanette och Bosse åkte tillbaka till jobbet tillslut, vi satt kvar, Ninni var tvungen och åka, jag fick åka ifrån Jimmy för att skjutsa Ninni, han ville även ha snus. Ångest igen, va fan, tänk om nått händer?! Vad gör jag då? Tänk om nått händer?! 

Som tur va slapp jag åka ända till Svärtinge, Patrik kom och hämtade upp Ninni. Så att jag och Tuva fick åka tillbaka. Yttligare en timme gick innan vi fick åka hem, med våran fina man/pappa, vi köpte med Max hem och när vi hade käkat la vi oss i soffan och bara njöt av varandra. 

Idag har Jimmy åkt till jobbet, ångesten är på topp här hemma, jag vill ha honom hemma. Men läkarn sa att det är bäst om han är igång och håller igång så att han inte blir stel.

Vill inte, för allt i världen, uppleva detta igen!