Jag tänkte dra upp för och nackdelar som jag märkt av med graviditeten! 

Vi börjar negativt och tar upp det dålig, jobbiga eller hur man ska tolka det! 

Du känner dig otroligt osmisig stundtals.

Ont i kroppen.

Tröttare.

Kissnödig, alltid vid fel tillfälle! 

Man kanske känner sig vacker, men inte ett dugg sexig! Självförtroendet kan verkligen få en käft på smällen ibland! Samtidigt som den kan blomstra! Det är nog olika, jag älskar se mig själv gravid, med kläder på! Utan kläder.. Oh my... 

Osmidigheten när man kommer till en enkel dusch där det inkluderar rakning... Glöm den, om du inte kan sitta på något vis! 

Att inte kunna gå ordentligt, jag som är van att gå på, så man kommer fram, får snällt lunka fram när jag är ute och går, för annars känns det som att benen blir kvar där långt bakom eller att det är dem som springer ifrån mig, likaså så får man de stördasde sammandragningarna. 

Dessa illamåenden, fy fan.

Ligger man ner, rakt ner, är risken stor för yrsel, ligger man på ena sidan sväljer jg luft på något konstigt vis och ligger jag på andra sidan får jag den där satans halsbrännan. 

Andning är något du får ta en annn dag, det är för trångt för det ibland. Kan ni tänka er den känslan av det äe för trångt i din egen kropp? Det är en ganska galen känsla! 

Jag vill få värkar, jag vill plågas! Jag vill träffa vårat barn.

Positivt:

Det är den häftigaste upplevelsen du någonsin varit med om! Alla små steg! 

Att känna den där första kulan i magen, den där hårda lill kulan, stor som en knytnäve.

Att känna den första lilla rörelsen, som är som en liten fjäders smekning på insidan! För mig var det väldigt tydligt, väldigt tidigt, jag fick höra att oj vad liten du är! Inte mycke mage alls! Det, mina vänner är ganska knäckande, för man är så otroligt rädd för att det inte ska gå vägen, att det är något som är fel! 

Nu var det ju så att jag har följt kurvan, perfekt! Sug på den du! Min fina lilla kula.

Iallafall, jag är glad att jag fick känna av bebis tidigt, det var som en bekräftelse att! "Lyssna inte, vi har det bra, du o jag!" 

Alla dessa rörelser, som blev tydiligare o tydligare för varje dag, de är oslagbara, hur förbaskat obekväma de än kan va stundtals! Nu räcker det med att vi klappar magen, jag eller Jimmy och pratar till skrutt så får vi gensvar, nästan alltid! Underbara lilla bebis! 

Längtan, den är både smärtsam och njutfull! Smärtsam, för att jag inte riktigt, inte till 100% vågar tro att det kommer gå bra, hjärtskärande och smärtsamt, men sant! Men så får jag en redig spark rakt i revbenet nu så det var väl ett "skärp dig!" Jag längtar efter att få träffa vårat barn. Se hur h*n kommer se ut. Kyssa den fina lena huden och bara känna dessa rörelser, på utsidan! Åh herregud, den är nästan kvävande! 

Mer positivt! 

Man slipper bära på tunga grejer, det får andra göra ;) 

Man får sova middag, med gott samvete! 

Man får äta lite extra gott! Det är ingen som klandrar en för det! 

Jag bär på den finaste skatten, den dyrbaraste skatt en människa kan bära på! 

Vi älskar dig lilla hjärtat ❤️