Hej på er!
Vad glad jag blir av att se att ni håller er trogna och kollar in här varje dag trots att jag varit usel på att skriva de sista dagarna!
Är så trött på att blogga från mobilen, men min dator funkar typ inte och Jimmy har inga bilder... Haha! Dåliga ursäkter, okej, förlåt!
Hur som helst!
Tänkte ta upp lite saker som jag tänkt på den sista tiden.
Min mamma och pappa flyttade isär när jag var 5 år gammal. För mig har inte mamma och pappa varit några som bor under samma tak, inga som tycker om varandra och jag fick växa upp snabbt hemma hos pappa, det blev liksom så.

Han har ingen koll på städning, matlagning etc, han kan typ prata i telefon och prata häst. Inte alls för att smutskasta honom, det tänker jag inte göra här.
Men vi hade våran farmor som kom och städade och tvättade och lagade mat åt oss. Allt skulle vara som hon tyckte och hela livet på Emmetorp var ganska sjukt. Man levde verkligen två liv när man bodde ena veckan hos mamma och den andra hos pappa, så avskilda från varandra som man kunde komma.
Både jag och min lillebror har under årens lopp haft det tufft. Och vad jag menar med att jag fick växa upp tidigt var att jag var tvugnen att vakna och inse att såhär ska det inte vara, eller såhär ska det verkligen inte gå till.
I skolan däremot, där såg jag mina hållplatser, där jag kunde leka och bara vara jag! Inte jag som jag är hos pappa eller jag som jag är hos mamma, utan bara jag. Bara jag, var en tjej som älskade att leka, leka med många, jag lekte liksom häst ihop med 6 åringarna när jag gick i 6an och jag blev verkligen retad över det. Ärligt talat så brydde jag mig inte ett dugg. Jag var glad, larvig och jävligt barnslig, precis så som jag ville vara. Jag hoppas att vårat barn inte ska behöva uppleva frånskilda föräldrar, farmförallt inte föräldrar som hatar varandra, som knappt kan prata med varandra efter 16 år. Jag hoppas vi ska leva ihop föralltid, jag hoppas att mitt barn kan se det som jag gjorde i skolan, att bara för att man är äldst på skolgården så kan man fortfarande älska att leka häst, även om man ska leka tuff då, jag hoppas mitt barn vågar vara sig själv, genom hela livet. Att mitt barn kan känna att h*n kan vara sig själv, bara sig själv!