Märktes ganska snart dessutom eftersom att när hon hade börjat kolla bebis så blev mamma Signe yr i mössan, inget ovanligt säger barnmorskan, nehe tack de va ju skönt tänkte jag, jag får då lägga mig på sidan för att återfå lite syre i huvudet och blodet var menat att komma tillbaka till mitt huvud, icke, istället kändes det som jag plötsligt låg på ett öppet hav och gungade fram. Vi tog ett avbrott och hon lät mig gå på toaletten medan hon sprang och tog en kopp kaffe, skönt tänkte jag för jag måste verkligen göra nr 2, till toan, allt går fin fint. Sen blir jag illmående igen när jag är klar på toan, kräks och allt blir svart! Vaknar upp på golvet och känner, AMMEH LÄGG AV!? Jag har ju inte svimmat en enda gång sedan jag blev på tjocken trots att jag käkts. Men denna gång var det nog inte illmående pga graviditeten utan för att alla nerver släppte.. Ställer mig upp och tvättar av mig. Nu känns allt som vanligt igen och jag går tillbaka in och hoppar upp på britsen/sängen och vi gör klart undersökningen som ingenting. Lite yr var jag efteråt, omtumlad, jag hade varit så inställd på att något är fel. Som tur var så hade jag fel, vilket såklart känns bra!

Himla typiskt att man ska vara så larvig. 

Jag hoppas, vem du än är där inne, så hoppas jag att du blir tuffare än din mamma, så du och pappa kan visa mamma att allt med sjukhusvistelser inte är så farliga. Allt behöver inte betyda hemska saker, du har visat det de senaste gångerna nu och jag hoppas det fortsätter så! Lilla skrutt! ❤️