Jag har haft så dåligt med jobb i februari så det är hemskt! Dessutom när jag mår bra så vill jag ju passa på att jobba! Så idag när jag äntligen fick jobb, det rullade in ett sms 06:50 och det kan jag anse vara i det senaste laget, men poolen anser ju att vi egentligen ska vara uppe och redo att åka när vi får sms:et bara det att man pallar inte det varje dag, att gå upp för att sedan inte få ett sms. Då ligger man (jag) kvar i sängen för min säng är den bästa som finns på morgonen. Iallafall, så satte jag fart, jag for upp och klädde på mig, överlycklig för att jag fått jobb! Fixade mat åt katterna, kollade chillorna, tog ett äpple och sprang! 

När jag väl kommer till jobbet är det pang på att börja jobba eftersom jag kom dit vid 07:15 så var det bara att sätta fart, luften på hällestadgården är inte den bästa men jag körde på, kände sedan efter en stund att helvete, yrseln kommer, jag måste sätta mig ner. 

Men känner mig för stressad för att jag bara sitter så upp igen och in till nästa brukare, där är det kört, det svartnar för ögonen och jag ber om att få låna soffan, förklarar mitt tillstånd och älskade lilla gamling, kan ju säga att det var en hon, hon förstod mig så väl och sa det "ja det brukar ju vara så i början, jag har ju varit med om det själv X antal gånger" jo om det nu bara var i början sa jag, jag har gått mer än halvvägs och mår såhär iallafall. 

Ringde på mina kollegor och berättade läget, så jag gick och drck vatten och gick och satte mig i vilorummet, brukar hjälpa efter några minuter men det blev bara värre, det var väl här jag började känna en sådan stark hopplöshet, jag kände mig så värdelös som arbetskamrat, som människa ( ja man blir lite dramatiskt med alla hormoner ) 

Men bestämde mig för att mitt mående och vårat barns mående är viktigare än några timmar på jobbet.. Så jag lyssnade på kroppen och mina kollegor och gick hem :( känns så himla surt! Som den suraste citron. Trött, yr, matt och allmänt ledsen satte jag mig i bilen och åkte hem igen, väl hemma börjar jag nästan grina (hej hormoner, vad jag älskar er!). 

Så nu ligger jag ner bäddad igen, med frukost och ska bara slappa... Läsa min bok och ha det skönt, försöka tänka possitivt genom att jag jobbar dygn imorgon. Att livet kunde varit så mycket sämre och ligga och njuta av våran fina unges sparkar! Som jag längtar efter dig mitt hjärta. Vill ha dig här nu, på utsidan, få känna på dig, beundra dig och älska dig med all kraft jag har i min kropp! ❤️