Och jag insåg då, hur mycket mer jag älskar min dotter, jag älskar henne så mycket att förr eller senare så sprängs jag! Utan tvekan! Så känns det. Jag förstår inte de familjer som har 12-13 barn, hur orkar de leva med all denna kärlek! Jag kan ju bara tänka mig hur det måste vara, när jag, som bara har 1 barn, känner problematiken med att kunna andas ibland pga all kärlek för denna lilla flicka! 

Cancer är fruktansvärt, hur man tvingas lära sig leva med denna sjukdom, det är mer vanligt än ovanligt att man får cancer i dagens samhälle. Många blir friska, men många, för många dör pga sjukdomen. Jag vet inte hur jag som mamma, skulle reagera om mitt barn fick en livsavgörande diagnos, det är något man inte vill tänka på, ändå kan jag inte låta bli, när jag har vuxit upp och "känner" 3 barn i min närhet som fått ge upp för cancern.. 3 st! Barn ska få vara barn, det är inte rättvist när en 3 åring, elr en 11 åring elr en 13 åring måste ge upp sina nyss påbörjade liv. Det är inte okej att som förälder, stå där på sitt barn begravning, det är inte så livet ska gå till! 

Hemska sjukdom, vackra film, mitt älskade barn! Så mycket känslor, att snart så exploderar jag.