Elr kanske kolik...
Efter gårdagens inlägg, kom ett till anfall av attackgråt... 1,5 timmes panikskrik, mitt hjärta brast, tårarna rann, Jimmy gick fram och tillbaka och hon bara grät grät o grät, inget hjälpte! Att se henne ha så ont av något som vi inte kunde göra något åt! Fy fan! Jag skakade och visste inte var jag skulle ta vägen, ville ta all smärta från henne! Kunde gjort det 100000 ggr om! Ringde tillslut 1177, där fick jag prata med det största puckot någonsin, hon frågade samma frågor om och om igen och när jag svarade avbröt hon mig med "aa, mmmh, ja okej" verkade totalt ointresserad och där gick jag fram och tillbaka med tårarna strömmande från kinderna medan min fina karl gick omkring och försökte trösta våran lilla flicka som skrek o skrek! Tillslut skrek jag på henne och klickade henne. Ringer sen 112, hon slutade inte, och jag visse inte vad som var fel! Farmor var redan påväg. Fick prata med en lika nonshalant kärring på sos, hon sa bara "ja men det är väl kolik?" 
Paniken kommer krypande, JA MEN OM DET ÄR KOLIK, VAD FAN GÄR JAG FÖR ATT HJÄLPA MITT BARN PÅ BÄSTA SÄTT! Höll mig så lugn jag kunde och tillslut koplar hon mig till en sköterska som var rena ängeln, hon frågade vettiga frågor, Tuva hade somnat av utmattning under den här tiden som jag pratat med dem, hon bad mig kolla om hon hade utslag, om hon såg annorlunda ut i munnen om hon verkade ha feber osv. Det verkade lugnt och hon sa att det bara var att komma in om det skulle upprepa sig.. Så la vi på. Farmor kom och Tuva vaknade till och började skrika igen, den här gången lugnade hon sig snart och jag försökte få henne att äta, hon var fortfarande upprörd men det var inte samma panikskrik, så tillslut tog hon tutten och lugnade sig. Vi satt uppe o pratade ett tag sen la vi henne och hon sov hela natten, vi oxå. Idag har jag varit livrädd och nervös att hon ska få ont igen, men vi har haft en sådan nöjd och belåten tjej här hemma idag, vi har varit och myst med Fia, lilla Greven och Ferdinand (och Micke när han vaknade😉) sen åkte jag hem satt nervöst och "väntade" på att hon skulle få ett nytt anfall av panikskrik, men hon sov, hon var vaken och nöjd.
Det blev en liten tendens till panikskrik ikväll men det släppte väldigt fort och hon somnade vid 20, nu hoppas vi att detta var en engångs företelse. Imorgon åker jag o Tuva till mormor o myser!
Min älskade unge, min älskade man! Min älskade familj ❤️
Kommentarer
Trackback
