Förvärkar mitt i påskmaten
Känner att jag måste uppdatera er!
Glad påsk skulle jag skrivit för ett tag sedan jag skulle även berätta om vad som hände natten till lördagen. Jag har aldrig vaknat av att bebis sparkat och levt rövare, h*n är en lugn liten krabat på natten och det tycker jag känns underbart! Det ända som brukar väcka mig är katterna och att jag är kissnödig, kissnödig och åter igen kissnödig!
Men så, natten till lördagen vaknar jag av en i härdig värk, en molande värk samtidigt som magen drar ihop sig och jag känner lite panik, för de har sagt att man inte ska få sammandragning ihop med dessa förvärkar, och det var precis det som hände, men jag låg kvar och plötsligt bara försvann det, som från tomma intet!
Jag är ju en sån fröken som lidit av fruktansvärda mensvärkssmärtor i mina dagar, denna molande känslan som jag i vissa lägen fått spy för!
Men detta var verkligen något annorlunda, och jag kan inte påstå att det gjorde fruktansvärt ont, men tillräkligt ont för att jag skulle vakna av det.
Nåja tänkte jag, jag kanske inbillade mig och somnade snart om igen, vaknade 15 minuter senare av samma slags värk och av samma sammandragning. Det var väl då själva tänkte jag och varvade det med ett toalettbesök. Värken gav sig och jag fick somna om, detta upprepades 4 gånger till sen var det lugnt. Eftersom det inte var varken regelbundet eller såvidare smärtsamt väntade jag med att väcka Jimmy. På morgonen frågade jag mormor om det ska vara så, eftersom h*n är fixerad så tänkte jag om det kunde ha o göra med att h*n rörde lite extra på sig och att det var det som kändes som en värk. Hon tyckte det verkade rimligt men ville att jag skulle ringa till förlossningen för säkerhetsskull. Så det gjorde vi. Det var ingen fara, jag had förmodligen hållt igång lite mycket så order om att vila lite extra några dagar och återkomma till dem om värkarna började igen. Inga värkar kom men en dag med yrsel fick jag leva med, det kan nog varit den dåliga sömnen som det blev och oron över att det närsom skulle dra igång! Hur gärna jag vill träffa våran ugne så vill jag inte att det ska bli för tidigt, jag vill ha skrutten nära mig ända tills tillbakningen är klar! Så ca 5 veckor till måste h*n försöka lugna sig!
Glad påsk skulle jag skrivit för ett tag sedan jag skulle även berätta om vad som hände natten till lördagen. Jag har aldrig vaknat av att bebis sparkat och levt rövare, h*n är en lugn liten krabat på natten och det tycker jag känns underbart! Det ända som brukar väcka mig är katterna och att jag är kissnödig, kissnödig och åter igen kissnödig!
Men så, natten till lördagen vaknar jag av en i härdig värk, en molande värk samtidigt som magen drar ihop sig och jag känner lite panik, för de har sagt att man inte ska få sammandragning ihop med dessa förvärkar, och det var precis det som hände, men jag låg kvar och plötsligt bara försvann det, som från tomma intet!
Jag är ju en sån fröken som lidit av fruktansvärda mensvärkssmärtor i mina dagar, denna molande känslan som jag i vissa lägen fått spy för!
Men detta var verkligen något annorlunda, och jag kan inte påstå att det gjorde fruktansvärt ont, men tillräkligt ont för att jag skulle vakna av det.
Nåja tänkte jag, jag kanske inbillade mig och somnade snart om igen, vaknade 15 minuter senare av samma slags värk och av samma sammandragning. Det var väl då själva tänkte jag och varvade det med ett toalettbesök. Värken gav sig och jag fick somna om, detta upprepades 4 gånger till sen var det lugnt. Eftersom det inte var varken regelbundet eller såvidare smärtsamt väntade jag med att väcka Jimmy. På morgonen frågade jag mormor om det ska vara så, eftersom h*n är fixerad så tänkte jag om det kunde ha o göra med att h*n rörde lite extra på sig och att det var det som kändes som en värk. Hon tyckte det verkade rimligt men ville att jag skulle ringa till förlossningen för säkerhetsskull. Så det gjorde vi. Det var ingen fara, jag had förmodligen hållt igång lite mycket så order om att vila lite extra några dagar och återkomma till dem om värkarna började igen. Inga värkar kom men en dag med yrsel fick jag leva med, det kan nog varit den dåliga sömnen som det blev och oron över att det närsom skulle dra igång! Hur gärna jag vill träffa våran ugne så vill jag inte att det ska bli för tidigt, jag vill ha skrutten nära mig ända tills tillbakningen är klar! Så ca 5 veckor till måste h*n försöka lugna sig!
Kommentarer
Trackback
