Här kommer alltså en liten bomb, dock så vet nog alla redan som läser min blogg. Men det är här jag kommer ventilera mina tankar, så om någon vill läsa om det så får ni läsa det här! 
Vi väntar alltså barn!

Jag är idag i vecka 13 (12+2) (trodde väl aldrig att jag skulle förstå det där med veckor hit och dit, men när man väl hamnar där då går det! ;) ) 
Jag är i graviditets månad 4 och har mått uselt under vissa dagar, och vissa dagar har fungerat utmärkt! Det har varit kräka ena dagen och sängliggandes till att kunna vara uppe länge och må kanon hela dagen, äta vad som helst! Jag har under en period somnat vid typ 21 varje kväll i snart två månader, men även det har börjat ge med sig, denna hopplösa trötthet som gör att man knappt orkar lyfta en arm! Visst finns det dagar då jag bara är, men det måste få vara så också, med tanke på att min kropp just nu håller på att bilda ett nytt liv, det är så stort! Så svindlande! 
Än så länge syns det inget på mig, men igår var vi på det första ultraljudet och där, klart och tydligt låg den lilla krabaten! Hjärtat slog fint och tydligt och h*n var väldigt jättevaken, sprattlade runt och for runt som bara den! 
Våra vänner Lisa och Tobias har berättat så mycket och Lisa berättade att hon började både skratta och gråta vid ultraljudet, men jag kunde liksom inte göra mer än att bara le, och säga högt till både mig själv, Jimmy och barnmorskan att "Det är ju en liten bebis där! Det är ju faktiskt en liten bebis där inne!". Jag tyckte att det var så jäkla häftigt!! Våran lilla skrutt! 

När jag skrev om blodprovet för några veckor sedan så var vi på våran insrivning med våran barnmorska, jag har ju även redan berättat hur bra det gick och än så länge så har jag klarat så mycket mer än vad jag kunnat drömma om någonsin! 

Jag återkommer snart igen och skriver av mig. Som ni nu kan förstå så kommer det bli mycket gravidinlägg från och med nu! 
Håll till godo!