Jag skulle vilja backa tiden, till fredagkvällarna för några år sedan, när man åkte till Betania i Grytgöl och umgicks med vänner, med människor och gjorde utflykter. Jag träffade vänner för livet där och det känns så bra att jag var i Betania om fredagskvällarna istället för att ränna runt och dricka fulsprit när jag var i de första tonåren. 

Tonår är anordnat utav Bengt Danielsson, han vill skapa en trygghet för ungdomar, han och hans familj "offrar" mycket tid för att se till att ungdomar ska kunna komma till dem, hitta sig själva och träffa vänner på ett bra sätt. De anordnar resor till Åre, vi hade kanothajk en gång om året, vi åkte och badade i Örebro, lekte lekar i Betania, hade filmkvällar osv! Det var en otrolig tid. Man såg dessa fredagkvällar som veckornas höjdpunkter! Och det var de verkligen! Men lika ofta som jag var lycklig med de där gänget, så kände jag mig även så trygg, de var min famlij när det var svårt, det var många gånger som vi satt och Hampus klinkade på en gitarr och jag och Matilda satt tysta och grät. Det var så mycket känslor alltid, om det hade varit en jobbig vecka i skolan så släppte allting när man klev in inför de där dörrarna, ibland blev det så överflödigt så det inte gick att hantera! Alltingen tårar eller skratt, alltid kändes det så bra! Och bland det roligaste vi visste var att packa in oss i en bil när vi skulle hem, vilka som satt med vilka, och hur fort det gick, eller hur lite man visste var man var, eftersom ibland så hamnade man i ett skåp i en bil, så otroligt roligt! Bengan packade in oss och skjutsade sedan hem oss en efter en. Underbara Bengt! Jag är så tacksam över den tiden jag fick med det gänget! Tack Bengt! Tack Tonår!