Nu har vi kommit ner till djupvik, resan ner gick bra. Wilma var orolig till en början och skrek rättså bra men när hon istället hamnade så hon såg både mig och Jimmy medan jag höll in. Handen genom buren så var hon lugn! Jätteduktig! Väl nere så möts vi av en liten chock! Det var inte alls varmt! Hemma var det grått och glödhett men här sken solen men det blåste kallt från havet! Men vad gör det.
Vi hamnade ute på den inglasade ballkongen och pratade och pratade, vi kan prata i evigheter, och visst finns det väl inget bättre än att sitta "ute" en tidig sommarkväll medan solen sakta sjunker i horisonten och höra göken på avstånd, det är då jag njuter som mest, att sitta och kunna prata med mina älskade och bara känna lugnet och höra vågorna när de slår emot land. Underbara Djupvik! Tänk vad jag uppskattar detta ställe! Mitt paradis! Hoppas, hoppas att det är fint väder imorgon, men de säger att det ska regna! Men men!
Jimmy sover och jag ska göra detsamma!