Sorgen vägrar släppa våra händer. Idag har vi varit på begravning, sagt hejdå till Olivias pappa Patrik som nu vandrat vidare med dunder och brak. Begravningen var otroligt fin, de spelade musik som var Patrik. Som avslutningsvis så började det åska rakt ovanför oss. Han berättade nog för oss att han kommit fram.
Jag hade ingen relation till Patrik, jag var där för att stötta min fina extra familj. Det var inte meningen att det skulle gå såhär och svårast är att se alla han lämnar efter sig. Vila i frid nu, se efter de dina.