hjärtat tar sitt sista slag

Livet kommer och går, det är väl det naturligaste som finns, ändå är det så otroligt svårt för oss att förstå. Det är så mycket som har hänt det senaste året, att jobba med gamla innebär att man växer som människa, som person, jag känner mig så gammal idag. Jag känner så mycket och det gör ont i mig av att tänka på allt som finns omkring mig.
Man får lära sig så mycket om döden när man jobbar som man gör idag. Man får lära sig så mycket av att sinnet inte förändras bara för att kroppen gör det, att några människor som älskat varandra i närmare 60 år inte vill vara utan varandra en dag, att se de hand i hand och älska varandra. Att se människor mötas och först vid 97 års ålder träffa sin rätta, att den andra i sin tur är tio år yngre betyder inget, de älskar varandra lika mycket som två 20 åringar älskar varandra, det ända som skiljer det hela åt, är våra kroppar, som inte tillåter dem för plötsligt så stannar det ena hjärtat. Ensam kvar, när man är 97 år så har man förlorat så många, men ingen förlust blir någonsin lätt att bära. Snälla låt dom träffas igen, låt dem leva tillsammans och älska varandra så som de inte kunnat göra i det verkliga livet för att deras kroppar sa emot. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0