Det är helt otroligt, hur mycket man kan gråta över någon som man inte kände, men som man ändå haft i sin närhet så pass länge, sett växa upp och se skratta och leva som vilken människa som helst, det sägs att allting har en mening, det hade en mening, vi alla runt omkring vaknade upp och insåg att livet inte är något man ska ta för givet, då var det jobbigt, då när det just har hänt. men det blir bara värre, värre och värre, för man ser så mycket, man ser hur alla saknar och reagerar. Att se hur en mamma och en pappa ska klara sig igenom en sådan förlust, det är inte mänskligt. Det går inte förstå.
I kompis gänget har man en speciell plats, där man alltid finns, jag och  mina vänner har diskuterat detta så många gånger, frågan är hur man klarar att leva vidare, skratta och känna lycka, när man vet att en till skulle varit med, en till av mina bästa vänner skulle ha varit med.