mamma drog med mig ut på en sväng med skidor, jag tänkte väl att näää fan jag orkar inte. men så sat jag och kollade ut på det underbara vädret i några minuter sen kände jag att jo det skulle vara skönt att röra på sig, så vi drog på oss lager på lager av kläder och tog skidorna och gick ner till banvallen och ställde oss på skidorna och gled iväg.. jo gled och gled.. jag staplade väl mest fram och mamma försvann rätt snart men hon väntade ifatt mig så kom vi ut på gärdena där det fanns lite spår, och det var det härligaste jag varit med om, när jag väl börjat få lite koll på skidorna så gick det galant, jag kunde till och med vända upp ansiktet och kolla mig runt och njuta av allt jag såg, det var så synd att jag inte fick med mig någon kamera, det går liksom inte beskriva med ord hur vackert det var, snön glittrade som tusentals diamanter i solens strålar. den klara blåa himlen allt var så vackert! och i nedförsbackarna, känna vinden i ansiktet. se bruno lycklig över att få springa löst och dyka ner i snön och ha det bara jätte härligt! dock var det lite synd om honom bara för att snön fastnade i tassarna på honom så han satt och försökte få bort det. men det såg lite komiskt ut!