Jag har skrivit till dig förut, sagt hur fel det är att du tvingades lämna oss, men jag kan bara säga det igen och igen och igen. När det närmar sig jul med stormsteg alla springer omkring och stressar för att hinna med allt, frågan är om de hinner med att leva, vi människor tar för givet att det alltid finns ett snart, senare och imorgon. Vi tar det som en självklarhet, det är så många, även jag, som måste förstå att det fungerar inte så, för inom loppet av en sekund kan det där senare vara förbi och man har inte en chans att ta upp det igen. Leva livet betyder inte att man ska jäkta igenom livet inte heller att man ska försöka hinna med så mycket som möjligt under ingen tid. Nu när man jobbar inom äldrevården förstår man innebörden av det, när man hör hur de berättar tillbaka på sina liv, de har upplevt så mycket och livet är så otroligt långt, om man får den chansen att leva hela livet.
Lilla ängel, ser du ner på oss? ler du åt hur vi stressar fram överallt för att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt? 
Många kommer fira sin första jul utan dig, tror dem, bevisa för dem att dom inte är utan dig, var med dom lite extra under julen, lyft fram din mamma, pappa och bror så de orkar. Lyft fram de som älskar dig, älskar dig så det gör ont i hela dem.
Lilla ängel, du vet att jag tänker på dig, du vet att det är många som tänker på dig, så otroligt många som tänker på dina nära. Styrke tankar som önskar att de kunde få ner dig på jorden igen tillbaka till ditt och dina fina. Du vet att hundratals gråter för dig, av saknad och av ren panik över känslan att aldrig mer få se dig, aldrig få krama om dig igen aldrig, aldrig är ett stort och svårt ord att ta in. Hjälp dem, hjälp dem orka sina liv, ett liv utan dig men ändå ett liv med dig!
Lilla ängel god jul och gott nytt år. Jag skriver snart igen, om du inte misstycker.