men det kan jag inte för jag har tio kilo med läxor..

och förövrigt är jag helt splittrad när det gäller en person.

jag känner att inget har förändrats för oss på ett år och jag börjar ge upp på riktigt. det måste nog vara helt sjukt det som händer egentligen, men det är min vardag, men ändå får jag den där klumpen i magen. usch!

jag vill inte. jag orkar inte falla tillbaka till det som hände för ett år sedan, orkar inte!!

nu har jag gnällt, får hoppas att jag är gladare när jag skriver nästa gång.