Min fina flicka, det känns som en evighet sedan det hände, samtidigt känns det som om det var igår. Jag vet i alla fall att jag saknar dig något så otroligt, jag visste inte att man kunde sakna något så mycket. Sedan du försvann från mig så har något saknats, och även om du alltid finns hos mig så är det inte samma sak. Jag önskar jag kunde få gå ut i hagen och se dig stå där med dina fina nervösa ögon och titta på mig och ge det där speciella glada uttrycket som du alltid gav mig.  Minnena av det svåra vi kämpade oss igenom, att känna dig under mig jobba så hemskt med din rädsla och att du samtidigt litade på mig så fullt och helt att du ändå gjorde det du absolut inte gjorde annars. När det gått som det gått med dig i körningen och jag körde in dig på nytt från din rygg, och där fick jag sitta även när de körde dig för att du skulle känna att jag fanns där.