den här texten skrev jag till Helmer den dagen för ett år sedan. då allt blev till ett minne

'

'

Det känns så sjukt, att allt snart är slut, alla minnen alla tider, jag kommer ihåg när jag red bland de första gångerna i mitt liv, det var på Helmer med mamma, jag satt framför henne i sadeln och jag var runt ett år, ett minne som jag aldrig kommer glömma. Fer minnen som att jag alltid alltid grät när jag var tvungen att säga hejdå till honom när han skulle iväg till småland över sommaren eller till något annat ställe i svergie, det var lika jobbigt varje gång.. Men det är nog inget emot vad det kommer bli. Att förstå att snart är det sista gången jag ser honom.

Den kungen som fått så många människor att le, ja vika sig av garv. Hans och min lek när jag killade han på näsan och han lekte med läppen, alla gånger jag klättrat upp på honom i stallet och bara njuit av den underbara doften och värmen från hans stora lurviga kropp och ljudet av behag när han stod där och åt sin kvällsmat. Alla midsommar turer i borggård och alla mysiga kvällar hemma. ALLT med honom är värt att minnas! För snart är han bara ett minne i allas hjärtan. Människor runt hela Sverige kommer sakna våran fina kung, han som ingen annan kan slå. han som är så mycket mer än en häst.

våran älskade Helmer.
Han var den första jag fick visa upp, han var den första pappa gav mig ansvar över för en dag iallafall i några minuter. Han, Helmer har gett mig så mycket. Så mycket som jag aldrig kommer glömma.

Jag älskar dig gubben, minnena med dig kommer aldrig blekna!

Emmetorp kommer aldrig förlora sin stora kung!

Du kommer alltid vara en del av Emmetorp. En del som jag älskar.