livet är som en tunn tråd..

..som man ska ballansera sig igenom, man vet aldrig när det brister. Varför lever inte alla i nuet och älskar varje sekund och varje andetag som man tar. varför längtar vi bara efter morgondagen när man inte ens vet om det kommer någon.
Tänk om ens bästavän och du själv har bråkat och så får du höra att han/hon inte finns längre eller att han/hon inte har så lång tid kvar i livet, tänk att ens sista ord till den personen inte alls var det ord man velat säga. Det har vi alltid haft som en "regel" hemma, säg alltid hej då, man vet inte om man ses igen. jag låter väl helt deppig nu men jag vet att flera stycken vet vad jag snackar om.
Det är så sjukt att en dag tar allt slut, man finns inte mera, vad händer då?
om min lillebror skulle försvinna vet jag inte var jag skulle ta vägen, och jag vet inte hur jag skulle orka när det är dags för mormor och morfar att lämna oss. hur ska man orka stå där och se när kistan sängs ner i jorden.
att försöka förstå att den personen inte kommer finnas hos oss mera.
jag orkar inte tänka mera nu.
jag fick alla tankar ifrån filmen "the last song" den är verkligen underbar.
nu ska jag sova.. eller nått.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0