jag saknar dig, jag trodde inte det skulle bli så här jobbigt, men det blev det. jag saknar dina fina ögon dina puffar som man blev så glad över. våra härliga ridturer, att flyga fram på fälten på din rygg och bara känna sig fri, alla motgångar vi mött som vi klarat av, ska jag klara dom själv i fortsättningen eller kommer du alltid att finnas där för mig? jag saknar dig ju så. fast att jag vet att det var tvunget att ske, men jag vill inte tro att du är borta från min värld. det känns sjukt? att någon som alltid funnits  där bara plötsligt är borta? du har inte flyttat, du är borta. Jag önskar jag fick se dig en sista gång, jag känner mig så tom, jag vill gråta men det är tomma tårar som inte syns, jag vill gråta. Jag tror inte du vill att jag ska gråta men jag behöver gråta.. jag vill göra något för dig. jag vill trycka in ansiktet mot din hals en sista gång och bara känna att du finns där. jag vill vara stark, men det är inte lätt.