Det är så svårt att förstå att du är borta. Vadå? du fanns ju där förra veckan? du mådde ju bra då. och nu så finns du inte längre. Våran fina lilla flicka, våran lilla gusten gris.. som alltid ALLTID har varit så glad. Man har alltid sett att dina höfter inte hänger med som de ska och du var så gulligt hjulbent, men man trodde ju att du alltid skulle vara kvar hos oss. Det finns nog ingen som inte tyckte om dig. Att se sin mamma ligga och gråta, det är då man ska förstå.. Att du finns inte mer. Att höra om att alla andra gråter hela tiden. Varför kan jag inte förstå att det är så då? Visst var det nödvändigt nu. Ändå så kan jag inte förstå att det faktiskt ha hänt.